En konkurrensfördel född ur nödvändighet

Finland är en liten öppen ekonomi vars geografi ställer ett ovanligt krav: utrikeshandeln måste fungera också när havet fryser. Största delen av Finlands export och import går sjövägen. Isbrytare är därför inte bara specialfartyg, utan en del av ekonomins infrastruktur och försörjningsberedskap.

Mer än hundra år av vintersjöfart har samtidigt skapat något annat: internationellt sällsynt högteknologisk kompetens. I dag omfattar den mycket mer än själva byggandet av isbrytare — fartygsdesign, skrovformer och hydrodynamik, elektrisk framdrivning, motor- och energisystem, automation, testning i is, varvsbyggande och drift.

I Finland har ett helt ekosystem för arktisk marinteknik vuxit fram. Dess ekonomiska betydelse har varit lätt att förbise eftersom få isbrytare byggs jämfört med containerfartyg, tankers och kryssningsfartyg. Men detta är en marknad där volymen inte nödvändigtvis är den viktigaste konkurrensfaktorn. Kompetens som är svår att kopiera kan vara mer värdefull än produktionsvolym.

Arktis har åter blivit strategiskt

Efterfrågan på isbrytare styrs inte längre enbart av vintersjöfartens behov. Arktis geopolitiska betydelse har ökat. USA, Kanada och andra västländer behöver större förmåga att operera i nordliga havsområden, samtidigt som Ryssland har en betydande isbrytarflotta och Kina bygger upp sin arktiska kompetens.

I detta läge skapades ICE Pact — Icebreaker Collaboration Effort mellan Finland, USA och Kanada. Målet är att förena ländernas kompetens inom design, byggande och teknik för arktiska och polara isbrytare.

Samarbetet har redan blivit mycket konkret för Finland. Av de nya Arctic Security Cutter-fartyg som byggs för USA:s kustbevakning inleds byggandet av fyra i Finland: två i Raumo och två i Helsingfors. De första stora beställningarna är alltså inte längre en framtidsmöjlighet. De är redan här.

Men var skapas det ekonomiska värdet?

För investeraren blir berättelsen särskilt intressant här. Den enkla slutsatsen vore att växande efterfrågan på isbrytare gör finländska varv attraktiva som investeringar. Problemet är att de i praktiken knappast är tillgängliga för börsinvesteraren.

Rauma Marine Constructions är onoterat. Helsingforsvarvet ägs av kanadensiska Davie. Arctia, som opererar Finlands isbrytare, ägs av staten. Investeraren behöver därför se längre än till varvsporten.

En isbrytare är ett enormt systemintegrationsprojekt. Runt fartyget behövs design, framdrivning, elektrifiering, automation, motor- och energisystem, specialkomponenter samt underhåll och modernisering under årtionden. Här börjar investerarens karta över den finländska isbrytarkompetensen.

Investerarens karta – var går värdekedjan?

Design och arktisk ingenjörskompetens: Aker Arctic och Elomatic är exempel på finländsk specialkompetens som kan exporteras oberoende av var själva fartyget byggs. För investeraren erbjuder ingetdera i dag en enkel direkt börsväg in i temat.

Varven: Rauma Marine Constructions och Davies Helsingforsvarv står i centrum för det finländska isbrytarbyggandet. Beställningarna kan ändå sprida ekonomiska effekter brett i det inhemska leverantörsnätverket.

Framdrivning, motorer och energisystem – Wärtsilä: för börsinvesteraren är Wärtsilä ett av de tydligaste indirekta sätten att få exponering mot temat. Bolaget har en lång historia inom motorer, framdrivning och energisystem för isbrytare. Wärtsilä 31-motorer har exempelvis valts till Kanadas nya Polar Icebreaker.

Elektrisk framdrivning och automation – ABB: ABB:s i Finland utvecklade Azipod är en av de centrala innovationerna inom modern fartygsteknik för isgående fartyg. Till Kanadas Polar Max-isbrytare levererar ABB både Azipod-framdrivning och ett omfattande paket av el-, energi- och automationssystem.

I stora koncerner som Wärtsilä och ABB avgör enskilda isbrytare naturligtvis inte hela resultatutvecklingen. Men de visar något viktigare: en betydande del av isbrytarens ekonomiska värde skapas utanför varvets svetshallar.

Tänk om exportprodukten är kompetensen?

Här kan den mest intressanta delen av den finländska isbrytarberättelsen finnas. USA vill i framtiden bygga isbrytare också på egna varv. Kanada gör detsamma. Den första reaktionen kan vara att detta minskar Finlands möjligheter.

Men saken kan också ses tvärtom. Om finländsk teknik, design, testning, framdrivningssystem och annan kompetens blir en del av Nordamerikas växande isbrytarindustri behöver Finland inte bygga varje fartyg hemma för att dra nytta av marknadens tillväxt.

Fartygsbyggande kan flyttas. Kompetens är betydligt svårare att flytta.

I bästa fall kan finländska företag skapa långsiktig affärsverksamhet inom design, teknik, komponenter, system, underhåll och livscykeltjänster. Ur investerarens perspektiv kan det vara mer intressant än byggandet av ett enskilt fartyg.

En isbrytare är mer än en exportprodukt för Finland

Den finländska isbrytarkompetensen har också en annan dimension: den skyddar den egna ekonomin. När utrikeshandeln är starkt beroende av sjötransporter gör fungerande vintersjöfart det möjligt för industrin att arbeta året runt.

Leveranskedjorna inom skogs-, metall- och kemiindustrin och många andra exportbranscher kan inte stanna när Bottniska viken fryser. Isbrytarnas ekonomiska betydelse bör därför inte mätas enbart i de euro som själva byggandet ger. Deras verkliga värde syns också i den handel som de möjliggör.

Hur kan investeraren dra nytta av temat?

Det finns i dag ingen enskild finländsk börsaktie genom vilken hela isbrytartemat kan köpas. Det behöver inte vara en nackdel. Ett intressantare sätt är att se på hela värdekedjan inom arktisk marinteknik.

Wärtsilä och ABB är uppenbara börsnoterade bolag att följa, men en ännu intressantare möjlighet kan finnas runt dem. I den finländska maritima leverantörskedjan finns många mindre företag inom design, automation, elektrifiering, programvara och komponenter.

Om Nordamerikas isbrytarprogram utvecklas till en investeringsvåg som fortsätter i år eller årtionden kan effekten på ett mindre företag relativt sett bli av en helt annan storleksordning än för Wärtsilä eller ABB.

Men en grundregel för investeringar gäller fortfarande: världens bästa teknik betyder inte automatiskt världens bästa investering. Avgörande är hur stor del av företagets omsättning och resultat som är kopplad till temat, hur lönsam verksamheten är och hur mycket framtida tillväxt som redan är inprisad i aktien.

Ett litet lands svårkopierade fördel

Finlands isbrytarkompetens är ett bra exempel på hur ett litet land kan nå en globalt betydande position inom ett smalt teknikområde. Den föddes ur geografisk nödvändighet. Nu har samma kompetens blivit en del av västländernas arktiska säkerhet och industripolitik.

Kanske ligger Finlands möjlighet i slutändan inte i hur många isbrytare de finländska varven bygger. Den större frågan är hur stor del av den växande globala värdekedjan inom arktisk marinteknik finländska företag kan ta.

Och för investeraren kan en ännu intressantare fråga vara: finns det ett företag i den finländska leverantörskedjan där tillväxten inom arktisk marinteknik skulle vara tillräckligt stor för att förändra hela bolagets tillväxtprofil?

Om ett sådant företag finns kan det vara där den verkliga investeringshävstången i Finlands specialkompetens ligger.

NaviOptima | Perspektiv

Texten är en allmän betraktelse över temat och utgör inte investeringsrådgivning. Investeringar innebär alltid en risk att förlora kapital.